50 kg hasch

Fan inte fått ngt gjort idag heller. Ingenting. Blir knäpp. Mådde bara så dåligt, rastlös, tankar.. och då så blev det att jag fikade med folk i min klass istället. De är roliga. De tyckte jag såg så glad ut idag. Hmm hur nu det gick till. Sen pratade vi om livet, haha, och jag delgav dom en av mina filosofier (haha) och de tyckte den var så deppig (men sann) att jag borde hålla den för mig själv.

Annars har jag varit dum nog att låta mig tänka tillbaka på massa situationer. Som då han och jag tittade i affärer i berlin och jag köpte den där svarta klänningen med prickar. Han övertalade mig, och den var rätt dyr men han betalade typ halva. Nu hänger den i min garderob här. Ska nog ha med den till Gambia, så kanske man kan ha den på nyår. Om jag nu inte ska låna Js svarta puffbalklänning.
Sen när vi dansade till Vodafone-låten, var på the Shins-konsert och då jag provade massa kläder på h&m. Och massa minnen från tiden då vi blev tillsammans. Och i Gbg då vi såg the Twins. Alla ggr jag varit sjuk och han tagit hand om mig. Och då han fick nötallergichock och jag var så orolig och vi satt ett långt tag på ett apotek. Sen våra försöka att komma in på MoMa. Och alla ggr jag somnat i hans knä. Fan det där man hade, det som att man typ hade en hemlighet ihop fan, allt det är ju borta nu. Det kommer aldrig vara så. Jag kommer aldrig mer somna i hans knä. Det känns så hårt.
Det jag försöker göra är att få tillbaka tankarna från hösten i berlin, Magdas och mina samtal. Men det hjälper inte.
Vet inte. Vet att jag mått dåligt på ett annat sätt om vi fortfarande varit tillsammans. Men inte så här. Och tankar man tänker hade inte kännts lika fel. Jag kunde minnas och bli glad, istället för nu ledsen.

Men fan, Erik i min klass säger att det nog är bra att gråta.

Sjukaste bilden jag sett på länge:

Shit days. Happy days.

Idag på bussen hem fick jag en chock. Shit gävle sprider ut sig. Usch. Vet inte om jag orkar bo i Sverige mer. Jag förstår inte meningen med allt. Vad är meningen?